Cellisten Andreas Brantelid är idag en av de mest eftertraktade solisterna från Skandinavien, och har världen över fått översvallande recensioner för sina tankeväckande tolkningar, sin högst personligt färgade klang, och inte minst med sin engagerande personlighet. 

Andreas Brantelid har framträtt över hela världen, med framstående orkestrar och dirigenter. Som exempel kan nämnas orkestrar som London Philharmonic, BBC Symphony, Netherlands Radio Philharmonic, Seattle Symphony Orchestra, Orchestre des Champs-Elysées och Scottish Chamber Orchestra.

Bland de världsdirigenter han arbetat med finns Andris Nelsons, Esa-Pekka Salonen, Philippe Herreweghe, Thomas Dausgaard och Heinrich Schiff. Han har samarbetat med artister som Gidon Kremer, Joshua Bell och Nikolaj Znaider och framträtt på festivaler som Verbier, Lockenhaus och Kuhmo.

Andreas Brantelid föddes i Köpenhamn 1987 och fick tidigt undervisning på cellon av sin far Ingemar, som var solocellist i orkestern vid Det Kongelige Teater. Andreas solistdebuterade som 14-åring med Edward Elgars cellokonsert tillsammans med Det Kongelige Kapel i Köpenhamn.

Han har vunnit flera priser och utmärkelser, bland annat var han den första skandinav någonsin som vann tävlingen Eurovision Young Musicians, som hölls i Wien 2006. Året därpå var han Danmarks Radios Symfoniorkesters "Artist in Residence". Trots sin unga ålder har han hunnit göra flera skivinspelningar, med bland annat Tjajkovskijs Rokokovariationer, cellokonserterna av Schumann och Saint-Saëns, såväl som kammarmusik av Chopin.

Andreas har studerat vid Musikhögskolan i Malmö för Mats Rondin, Edsberg slott för Torleif Thedéen och Musikhögskolan i Köln och Kronberg Academy för bland andra Frans Helmerson.

Lio Kuokman
Lio Kuokman är för närvarande biträdande dirigent för Hong Kong Philharmonic Orchestra, förste gästdirigent och konstnärlig rådgivare för Macao Orchestra och programchef för Macao International Music Festival. Han har hyllats av tidningen Philadelphia Inquirer som "en häpnadsväckande dirigenttalang" och vann andra pris vid Svetlanov International Conducting Competition i Paris, där han vann både publikpriset och orkesterpriset, och han är den förste kinesiske assisterande dirigenten för Philadelphia Orchestra.

Lio har haft framgångsrika samarbeten med många ledande orkestrar över hela världen. Nyligen bjöds han in som den förste kinesiske dirigenten att dirigera en abonnemangskonsert med Wienerfilharmonikerna, och han fick också en inbjudan av den franska regeringen att leda Orchestre National du Capitole de Toulouse under dess första turné i Saudiarabien. Han genomförde tio konserter i Taiwan med National Taiwan Symphony Orchestra, medverkade på Music in PyeongChang Festival och dirigerade säsongsfinalen med Hong Kong Philharmonic Orchestra. Andra orkestrar som han har samarbetat med är Detroit Symphony, Orchestre Philharmonique de Radio France, Orchestre Philharmonique de Marseille, Seoul Philharmonic, NHK Symphony Orchestra, Hiroshima Symphony Orchestra, Tokyo Metropolitan, Kyoto Symphony, Russian National Symphony, Moscow Philharmonic, Lettlands nationella symfoniorkester och fler.

Lio har även medverkat i flera operaproduktioner och samarbetade nyligen med National Taichung Theatre i Barberaren i Sevilla. Andra operaföreställningar inkluderar samarbeten med Musica Viva Hong Kong i La Bohème, L'elisir D'amore (Kärleksdrycken), Turandot, Madame Butterfly och Carmen. Lio har även bjudits in av Valery Gergiev som gästdirigent på Mariinsky-teatern. Som konsertpianist har Lio samarbetat med Mozarteum Orchestra Salzburg och Fort Worth Symphony Orchestra.

Lio är utbildad vid Hong Kong Academy for Performing Arts, The Juilliard School, Curtis Institute of Music och New England Conservatory, och är en av grundarna och ordförande för Macao Chamber Music Association. För sina bidrag till utvecklingen av konst och kultur har han erhållit Certificate of Commendation och Medal of Cultural Merit från båda regeringarna i Hong Kong och Macao. År 2021 mottog Lio Hong Kong Ten Outstanding Young Persons-priset. År 2022 utsågs han till Årets artist (musik) av Hong Kong Arts Development Awards och utnämndes till fredsdomare av HKSAR-regeringen.

Jacques Ibert (1890–1962)
Divertissement

Klassicist som Roussel och elegant ironiker som Poulenc var också Jacques Ibert. Han tvingades som ung göra ett uppehåll i musikutbildningen då han mobiliserades under första världskriget, men han återkom och redan 1919 tilldelades han det åtråvärda stora Rompriset som skänkte unga franska tonsättare några års vistelse i Villa Medici i Rom, en institution som tillhörde franska akademien, och som Ibert 1937 blev direktör för.

I Divertissement briljerar Ibert med ironi och smittande humor, och han drar sig inte för att parodiera Mendelssohns Bröllopsmarsch, cabaretsånger och wienervalser. Ursprungligen skrevs musiken som scenmusik till en uppsättning av Labiches berömda fars Un chapeau de paille d’Italie – Italienska halmhatten – och musiken är verkligen skräddarsydd för dess dråpliga förvecklingar. Scenmusiken komponerades 1929 och ur denna ställde tonsättaren samman sex korta avsnitt till Divertissement för kammarorkester, uruppfört i Paris den 30 november 1930. Detta har blivit ett av Iberts mest kända och mest spelade verk, värt att beundra för sin vitalitet och sin humor men också för sin balans och finess.
Stig Jacobsson

Maurice Ravel (1875–1937)
Ma Mère l’Oye – Gåsmors sagor
Prelude –
Tableau 1: Danse du rouet et Scène
Tableau 2: Pavane de la Belle au bois dormant
Tableau 3: Les Entretiens de la Belle et de la Bête
Tableau 4: Petit Poucet – Interlude –
Tableau 5: Laideronnette, Impératrice des pagodes –
Apothéose: Le Jardin féerique

Många av Maurice Ravels orkesterverk har ett ursprung som pianostycken, vilka han senare klädde i fantasirik orkesterdräkt med smak, finess och raffinemang. så är även fallet med Gåsmors sagor från 1908. Det var för de nära vännerna Godebskis båda pianospelande barn, Mimie och Jean, Ravel komponerade musiken, och även om han också själv älskade sagor, så utgick han från barnens favoritberättelser. Sedan dröjde det fram till 1911 innan han på önskemål av Jacques Rouché instrumenterade, omarbetade och utvidgade musiken, och det med så stor verkan att den även använts som balett. Balettpremiären ägde rum på Théâtre des Arts i Paris den 28 januari 1912.

Den ursprungliga, fyrhändiga pianosviten innehåll fem satser (tablå 2-5 samt apoteosen, men i annan ordning), och denna utvidgade Ravel med ett Preludium, Spinnrockens dans och fyra sammanlänkande interludier, av vilket ett fått självständig karaktär. Handlingen följer Charles Perraults saga om Törnrosa, och har byggts ut med dansade drömbilder innan hon slutligen väcks av prinsen i den förtrollade trädgården.

Det hela börjar med ett stämningsladdat preludium innan vi suggereras av spinnrockens surrande. I den andra tablån hittar vi en långsam, graciös dans i miniatyrformat vilken har ett ständigt upprepat tretonstema som ackompanjemang. Tredje tablån skildrar skönheten (klarinett) och odjuret (kontrafagott). Det fula (men godhjärtade) odjuret vinner slutligen den skönas hand och förvandlas till en ståtlig prins. I partituret citeras vid fjärde tablån några ord om hur Tummeliten för att hitta ut ur skogen strör brödsmulor efter sig – vilka olyckligtvis äts upp av fåglarna. Att han förlorar riktningen märker vi av den slingrande melodin. Det är ett vemodigt stycke med oboesolo över långsamt vandrande rörelser i sordinerade stråkar och med imitation av fågelkvitter. I den femte tablån skildras pagodernas härskarinna när hon tar sig ett långt, ceremoniellt bad i form av en liten pentatonisk, kinesisk marsch i träblåsarna. Så avslutas denna fantasieggande svit med Den förtrollade trädgården, en epilog där Törnrosa alltså åter vaknar, till verkligheten och kärleken.
Stig Jacobsson

Sergej Prokofjev (1891-1953)
Sinfonia Concertante op 125
Andante
Allegro giusto
Andante con moto – Allegro

1938 fullbordade Sergej Prokofjev i Paris en Cellokonsert op 58, som vid uruppförandet den 26 november inte gjorde någon större lycka. När han visade upp denna tidiga konsert hemma i Sovjet betraktade man den som alltför borgerligt dekadent, och den kom aldrig att uppskattas där heller. Först när den tjugoårige Mstislav Rostropovich spelade konserten i en version för cello och piano 1947, visade Prokofjev förnyat intresse för sin konsert, och lovade solisten att bearbeta den. Men innan han gjorde detta komponerade han en helt ny Cellosonat, som när Rostropovich uruppförde den blev en mycket stor framgång.

Under början av 1950-talet var det så dags att revidera den gamla konserten. Den uruppfördes den 18 februari 1952 under titeln Cellokonsert nr 2 av Moskvas Ungdomsorkester och med pianisten Svjatoslav Richter som dirigent – det lär ha varit enda gången han framträdde som dirigent. Man kan se detta som en provkonsert, och tonsättaren var fortfarande inte nöjd. Han fortsatte att putsa, och till slut kallade han sitt verk Sinfonia concertante. Den har fortfarande åtskilligt material gemensamt med den ursprungliga konserten, men använder en större orkester och har fått en utvidgad form, vilket räckte för att göra musiken synnerligen uppskattad och populär. Rostropovich hade också delat med sig av sitt stora kunnande och sin insikt om cellons möjligheter.

Sinfonia concertante blev Prokofjevs sista stora fullbordade orkesterverk, men den avslöjar att tonsättaren på intet sätt skulle ha tappat något i sin konstnärliga stringens. Det är Allegrosatsen som är konsertens kärna, en musik som kräver stor virtuositet av solisten och som har en medryckande ostinatorytm. I denna sats hittar man också en lyrisk mittepisod. Finalen kan ses som en sorts tema med variationer.
Stig Jacobsson

Dirigent: Lio Kuokman
Solist: Andreas Brantelid, cello
Konsertmästare: Peter Olofsson

VIOLIN I
Peter Olofsson
Åsa Wirdefeldt
Iskandar Komilov
Gustav Inge
Lolita Kisonaite
Cristina Komilova Lixandru
Finndís A Kristinsdóttir
Johanna Ludéen
Kerstin Svensson

VIOLIN II
Lucy Baker
Ulf Andrén
Jakob Ander
Dag Björkling
Ingrid Kytöharju
Anne Nilsson
Josef Cabrales Alin
Ulf Nilsson

VIOLA
Louisa Kaufeldt
Anna Hyllman
Helena Wahlund
Ingela Hellberg
Anna Harju
Ingemar Höglind

CELLO
Mats Olofsson
David Peterson
Katarina Lysell
Anna Garde
Sven Risberg

KONTRABAS
Tomas Wahlund
Eugene Maguid
Fabian Dahlkvist
Jesper Julin

FLÖJT
Viktoria Lindström
Kristin Olsson

OBOE
Hanna Edqvist
Ulrika Gjelsnes

KLARINETT
Erik Larsson
Kristina Lindby

FAGOTT
Patrik Håkansson
Per Nilsson

HORN
Annamia Larsson
Berndt Johansson
Ulf Linde
Johan Stone

TRUMPET
Viktor Silverstone
Odd Inge Gjelsnes

TROMBON
Mikael Appelgren
Carl Appelgren

BASTROMBON
Hannes Persson

TUBA
Simon Frisk

PUKOR
Anders Lindblad

SLAGVERK
Glenn Larsson
Lucia Viana da Silva
Angelina Mangs

PIANO/CELESTA
Dmitry Tyapkin

HARPA
Pia Rosengren

Innan konserten kan du njuta av en god bit mat. I pausen kan du köpa något gott. Vid vissa konserter håller vi även öppet i Övre Baren.

För mer information och menyer, tryck här!

Kontakt:
restaurangen@gavlekonserthus.se
026-172940

Varmt välkommen till Restaurang Gourmet BLÅ.