Gävle Symfoniorkesters chefdirigent Christian Reif har snabbt etablerat ett gott renommé för sin naturliga musikalitet och tekniska behärskning. Han är konstnärlig ledare för Lakes Area Music Festival i Minnesota, en månadslång sommarfestival som sträcker sig från opera och kammarmusik till symfoniska framträdanden.

Säsongen 2022/23 inkluderade konserter med flera av de ledande orkestrarna i Europa och USA, och sommaren 2023 ledde han konserter på Enescu-festivalen, Grand Teton Music Festival och World Youth Symphony Orchestra på Interlochen.

Med fötterna i både Nordamerika och Europa har Reif dirigerat symfoniorkestrarna i städer som San Francisco, Baltimore, Houston, Dallas, Colorado, Indianapolis, Kansas City och Saint Paul. I Europa har han uppträtt upprepade gånger med Orchestre National de Lyon, Royal Scottish National Orchestra, Münchner Rundfunkorchester, Gävle Symfoniorkester, Hallé Orchestra och Stavanger Symphony.

Under pandemin var Reif aktiv på piano och spelade in en serie virtuella ”Songs of Comfort” med sin fru, den klassiska sångerskan Julia Bullock. I november 2020 presenterade NPR Music duon i en ”Tiny Desk (Home) Concert” för deras speciella karantänutgåva av serien. NPR:s Tom Huizenga fann det ”bland de mest transcendenta musikaliska ögonblicken jag har upplevt i år” och The New York Times lyfte fram dem på deras ”Bästa klassiska musik 2020”-listan.

Från 2016 till 2019 var Christian husdirigent för San Francisco Symphony och konstnärlig ledare för San Francisco Symphony Youth Orchestra, efter att ha varit dirigentstipendiat vid New World Symphony från 2014 till 2016 och vid Tanglewood Music Center 2015 och 2016. Han studerade dirigering vid Mozarteum i Salzburg och vid The Juilliard School i New York City. Det var där han först träffade sin fru Julia Bullock, som han bor med i München.

Niklas Riesbeck är utbildad skådespelare vid Teaterhögskolan i Malmö 1995-1999 och arbetar även som regissör, pedagog, sångare och manusförfattare.

2022 regisserade Niklas Wermland Operas uppsättning av Titanic – The Musical för vilken han tilldelades BroadwayWorld Regional Award för Bästa regi. Samma år satte han även samman, regisserade och var ciceron för konserten Yeston på Wermland Opera. Därefter har han ansvarat för teaterutbildningen för barnensemblen samt varit biträdande regissör på Matilda – The Musical på Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm.

I samarbete med Sveriges Radios Symfoniorkester skriver, regisserar och framför han populära barnproduktionen Niklas och Radioapan i Berwaldhallen. För Gävle Symfoniorkester, Malmö Symfoniorkester och Jönköpings Sinfonietta har han flertalet gånger ansvarat för både manus och regi samt medverkat som värd och solist.

Niklas har även skrivit manus till musikalen ENSAMWARG med musik av kompositören Nils-Petter Ankarblom där de gemensamt skrivit sångtexterna. För Kammaropera Syd regisserade han Läderlappen – En barock operett på Ystad Teater. Föreställningen filmades även och sändes på SVT. Niklas skrev och regisserade sångföreställningarna På Jakt och You, I Like! Den senare turnerade han med tillsammans med musikalartisten Gunilla Backman och Andreas Landegren vid pianot.

Som musikalartist har Niklas skapat huvudroller i ett flertal svenska uruppsättningar på bl.a. Malmö Opera med Jag blir nog aldrig bjuden dit igen och Dåliga Mänskor, Östgötateatern; Camera samt på Örebro Länsteater med Lasse-Maja. I den svenska originaluppsättningen av musikalen Mamma Mia spelade han rollen "Tom" och framförde I tryggt förvar hos mig under över 500 föreställningar. Skivan med musiken ur föreställningen sålde både Guld och Platina.

För den svenska originaluppsättningen av musikalen Billy Elliot ansvarade Niklas för barnskådespelarnas teaterutbildning 2015-2017. Niklas är återkommande gästpedagog på Stockholms Musikalartistutbildning där han specialiserat sig på interpretation och gestaltning av verk skrivna av Stephen Sondheim.

En mordgåta i orkesterns värld
Kompositören är död är det senaste tillskottet i den långa och viktiga traditionen av musik som introducerar unga lyssnare till symfoniorkesterns klangvärld. Bland klassikerna finns Sergej Prokofjevs Peter och vargen från 1936, med oförglömlig musik och berättelsen om vad som händer när en modig pojke bryter mot reglerna för att rädda sina vänner. Tio år senare skrev Benjamin Britten The Young Person’s Guide to the Orchestra, där orkesterns alla instrument presenteras i en spektakulär uppvisning av variationer på ett barocktema av Henry Purcell. Camille Saint-Saëns Djurens karneval, skriven 1886, var egentligen avsedd att roa hans vuxna vänner, men har också blivit en favorit bland barn som lär känna orkesterns olika klanger.

Men det är nog säkert att säga att Kompositören är död av Nathaniel Stookey och Lemony Snicket är det första som förvandlar genren till en mordgåta. Denna kusliga guide till orkestern beställdes av och uruppfördes av tonsättarens och författarens hemstadsorkester, San Francisco Symphony, år 2006. Sedan dess har Kompositören är död även blivit en illustrerad bok med bilder av Carson Ellis och ett medföljande CD-album. Under det senaste decenniet har verket framförts av hundratals orkestrar världen över och har nämnts som ett av de fem mest spelade verken från 2000-talet.

”Jag hoppas att jag inte avslöjar för mycket när jag säger att Kompositören är död slutar med en sorgmarsch… Klassiska tonsättare har alltid varit upptagna av döden, delvis för att vi är människor, precis som du, delvis för att vi brottas med universums mysterier, delvis för att döden säljer skivor – och alltid har gjort det… En dag kommer du kunna säga till dina barnbarn att du uppskattade en levande tonsättare innan denne, som alla tonsättare, blev död.” säger Nathaniel Stookey.

”Jag har blivit ombedd att säga några ord om texten i Kompositören är död, och de orden är "Buh-huu". Berättelsen – som, såvitt jag vet, är absolut sann – är så hjärtskärande sorglig att jag inte kan föreställa mig att någon kan lyssna utan att torka sina tårar med en närliggande näsduk.” säger Lemony Snicket

Nathaniel Stookey
Den amerikanske tonsättaren Nathaniel Stookey föddes 1970. Redan som 17-åring fick han sin första beställning av San Francisco Symphony och har sedan dess komponerat musik för några av Nordamerikas främsta orkestrar. Hans musik för vuxna inkluderar Mahlerwerk, Yield to Total Elation, flera stråkkvartetter, Into the Bright Lights för mezzosopranen Frederica von Stade, monodramat Ivonne för sopran och trio, Zipperz för två popsångare och orkester samt Double, en konsert för två violiner och stråkorkester.
Han har även skrivit musik till John Doyles uppsättning av Brechts Den kaukasiska kritcirkeln, och hans teatermusik har hyllats för sin innovation och emotionella närhet. Vi är glada att kunna meddela att Nathaniel Stookey fortfarande är vid liv.

Lemony Snicket
San Francisco-författaren Lemony Snicket sägs ha fått en ovanlig utbildning, vilket möjligen – eller möjligen inte – förklarar hans förmåga att undvika att bli tillfångatagen. Han är författaren bakom de 13 böckerna i serien Syskonen Baudelaires olycksaliga liv, flera bilderböcker, inklusive Mörkt (tillsammans med Jon Klassen), samt en kvartett mysterieböcker under samlingsnamnet All the Wrong Questions.
Under sitt verkliga namn, Daniel Handler, har han skrivit romaner – senast We Are Pirates – och "icke-romaner", inklusive flera samarbeten med konstnären Maira Kalman: Hurry Up and Wait, Girls Standing on Lawns och 13 Words. Han skriver även för The Believer, där hans kolumn What the Swedes Read – där en läsare tar sig igenom en bok av varje Nobelpristagare i litteratur – finns med i varje nummer.

Camille Saint-Saëns (1835–1921)
Danse Macabre, op. 14

En gammal legend berättar att vid vissa nätter under året reser sig skeletten ur sina gravar vid midnatt och dansar till gryningen, medan Döden själv spelar på sin fiol. Legenden inspirerade en dikt av Henri Cazalis, publicerad 1872, som nästan omedelbart tonsattes av Saint-Saëns som en längre sång. Kort därefter använde Saint-Saëns sången som grund för en symfonisk dikt för orkester med soloviolin – ett verk som har blivit ett av hans mest älskade.

Bilden av Döden som en fiolspelare finns i många målningar från medeltiden och framåt och skulle ha varit välbekant för 1800-talets parisare. Saint-Saëns ger denna bild en lätt och nästan humoristisk touch genom att låta konsertmästaren spela på en medvetet ostämd violin (E-strängen är nedstämd en halvton).

Danse Macabre inleds med ljudet av en avlägsen kyrkklocka (här framställd av harpan) som slår midnatt. Döden stämmer sedan aggressivt sin fiol – utan att riktigt få den rätt! – och de döda reser sig snabbt och börjar dansa. Saint-Saëns använder en xylofon i orkestern – ett relativt nytt instrument vid den tiden – för att illustrera ljudet av skramlande ben. Efter en stund dyker ett nytt tema upp, baserat på Dies Irae-hymnen, en melodi som ofta har symboliserat döden i konstmusik. Men här omvandlar Saint-Saëns den på ett överraskande sätt till en vals.

Dansen blir allt vildare, tills en galande tupp (framställd av en oboe) plötsligt förkunnar gryningens ankomst. De döda försvinner långsamt, och Döden spelar en sista sorgsen melodi på sin fiol innan han smyger bort – tills nästa år.

Johan Halvorsen (1864-1935)
Evertyrbilleder op 37
Peik, Prinsessen og Stortroldet. Allegro non troppo
Prinsessen kommer ridende på Bjørnen. Moderato molto
Troldenes indtog i Berget det blå. Molto moderato
Dans av Småtrold. Allegro molto. Furioso

Johan Halvorsen var året äldre än Sibelius och Nielsen, och utbildade sig först till violinist, för att efter mitten av 1890-talet allt flitigare ägna sig åt att dirigera och komponera. Han utvecklades till en av Skandinaviens främsta dirigenter och ledde under olika perioder orkestrarna i Bergen och Kristiania. 1899 sökte den nybyggda Nationalteatern i Kristiania en kapellmästare, och posten gavs till Halvorsen. Där fick han en orkester på 43 man till sitt förfogande, den största professionella orkestern i Norge vid den tiden. Ekonomiska svårigheter medförde att orkestern runt 1920 reducerades till en teaterorkester på femton musiker. Under tio år, sex kvällar i veckan, dirigerade han musiken till en lång, lång rad skådespel, till vilka han själv i många fall skrivit musiken. Bland alla dessa pjäser hittar man Peik og Stortroldet av Adam Hiort, som gavs under julen 1922.

Halvorsen lade ner mycket arbete på musiken, och när pjäsen lades ner omformade han musiken för stor orkester i fyra satser – Norske Eventyrbilleder, dedicerade till hans fyra barn, som vid det laget var vuxna!

I den första satsen imiterar violinerna det norska nationalinstrumentet Hardangerfela för att porträttera sagohjälten Peik. Den av trollen bortförda Prinsessan skildras i en enkel, vacker melodi i flöjt, medan trollen själva har ett mörkt tema i basarna, fullt av dissonanser. I detta tema hittar man också intervallet tritonus, som brukar kallas ”djävulen i musiken”. Den andra satsen kan ses som en musikalisk illustration till Theodor Kittelsens målning av Prinsessan som rider på björnen i Asbjørnsen och Moes folksagosamling. Som tredje sats hör vi en skildring av trollen när de intar det blå berget, men riktig trollaktigt blir det först i finalen, där även småtrollen visar sina demoniska sidor, inte minst genom xylofonens skelettskrammel.
Stig Jacobsson

CHEFDIRIGENT
Christian "Golden Boy" Reif

DETEKTIV
Niklas Riesbeck

VIOLIN I
Anneli "The Fox" Jonsson
Finndís "Ice" A Kristinsdóttir
Torbjörn "Tommy Gun" Bernhardsson
Kerstin "The Velvet Glove" Svensson
Cristina "The Whisper" Komilova Lixandru
Tuulikki "The Finnish Fire" Nilsson Salo
Lolita "Lucky Loli" Kisonaite

VIOLIN II
Nonna "The Nun" Knuuttila
Katherine "Silk Hands" Wang
Tomas "The Phantom" Ebrelius
Dag "The Hawk" Björkling
Josef "Joey Knuckles" Cabrales Alin
Anne "Iron Annie" Nilsson
Ingrid "Ice Queen" Kytöharju

VIOLA
Anna "The Wildcard" Hyllman
Kim "The Fixer" Hellgren
Ingemar "The Hammer" Höglind
Anna "The Duchess" Harju
Helena "Black Widow" Wahlund

CELLO
Mats "Mad Dog" Olofsson
Katarina "The Countess" Lysell
Adrian "The Ghost" Kaufeldt
Andreas "Smooth Talker" Lavotha

KONTRABAS
Eugene "The Brain" Maguid
Fabian "Fast Hands" Dahlkvist
Jesper "The Shadow" Julin

FLÖJT
Kristin "Diamond" Olsson
Astrid "Bullet" Lagg

OBOE
Manou "Silver Tongue" Rolland
Ulrika "The Viper" Gjelsnes

KLARINETT
Maria "The Eagle" Rubio
Kristina "The Duchess" Lindby

FAGOTT
Peter "The Anvil" Liljenberg
Per "Numbers" Nilsson

HORN
Annamia "The Siren" Larsson
Ida "The Ace" Freij
Ulf "The Bull" Linde
Johan "Stone Cold" Stone
Olof "Brutal" Rolandsson

TRUMPET
Viktor "Silver Bullet" Silverstone
Odd Inge "The Silent One" Gjelsnes

TROMBON
Mikael "The Cobra" Appelgren
Thobias "The Tiger" Nilsson

BASTROMBON
Lars "The Wolf" Westergren

TUBA
Sami "The Magician" Al Fakir

PUKOR
Anders "The Shield" Lindblad

SLAGVERK
Glenn "Golden Gloves" Larsson
Andreas "The Locksmith" Eklöf
Marcus "The Hurricane" Ström

HARPA
Johanna "The Enforcer" Ander Ljung

Innan konserten kan du njuta av en god bit mat. I pausen kan du köpa något gott. Vid vissa konserter håller vi även öppet i Övre Baren.

För mer information och menyer, tryck här!

Kontakt:
restaurangen@gavlekonserthus.se
026-172940

Varmt välkommen till Restaurang Gourmet BLÅ.