Datum och tid:

Torsdag 17 april, 19:00

Pris:

310-350 kr

Bartóks pianokonsert

Möt musikens passionerade kraft med dirigenten Carlos Miguel Prieto och den internationellt hyllade pianisten Vadym Kholodenko i en konsert som utstrålar virtuositet och känslomässigt djup. 

Carlos Miguel Prieto DIRIGENT
Vadym Kholodenko PIANO
Gävle Symfoniorkester

S. REVUELTAS Suite from Redes
B. BARTOK Pianokonsert nr 3
A. GINASTERA Variaciones concertantes op. 23

 

Följ med till det djupt uttrycksfulla landskapet i Béla Bartóks tredje pianokonsert, framförd av Vadym Kholodenko vars fängslande teknik och sublima tolkning ger nytt liv till denna sista och lyriskt förföriska komposition av den ungerska mästaren.
Upptäck den fängslande kraften i Alberto Ginasteras "Variaciones concertantes", ett mästerverk som speglar den rika kulturella mångfalden och passionen i den argentinska själen.
Denna kväll är en sann musikalisk fest – låt Prieto och Kholodenko ta dig med på en oförglömlig resa av rytm, melodi och mästerlig musikalitet!

Silvestre Revueltas (1899-1940)
Suite from Redes
Part I
The Fisherman
The Child's Funeral
Setting Out to Fish
Part II
The Fight
The Return of the Fishermen with Their Dead Friend

År 1933 kom Paul Strand - "den största, bredaste och mest dominerande talangen i den amerikanska fotografins historia," enligt Susan Sontag - till Mexiko. Precis som Copland året innan drogs Strand dit till stor del av sitt intresse för den revolutionära regeringen och dess progressiva sociala idéer.

Liksom Copland hade Strand också en inbjudan från Carlos Chávez, i hans fall för att fotografera bilder av Mexiko till en utställning. De två kom snart på ett annat projekt - "Redes" (Näten), en kvasi-dokumentär film om kampen för social och ekonomisk rättvisa i fiskebyn Alvarado i Veracruz. Strand hade skapat filmen "Manhatta" (utgiven som "New York the Magnificent") tillsammans med målaren Charles Sheeler år 1921 och hade arbetat som kameraman för nyhetsfilmer. Han planerade att göra filmfotograferingen, med Chávez som skrev musiken. De lade till österrikaren Fred Zinnemann (den trefaldigt Oscarbelönade regissören av senare filmer som "High Noon", "From Here to Eternity", "Oklahoma!" och "A Man for All Seasons") till produktionsteamet som medregissör tillsammans med Emilio Gómez Muriel.

Men 1934, medan projektet (ursprungligen kallat "Pescados") fortfarande planerades, kom en ny regering med Lázaro Cárdenas till makten. Chávez ersattes som direktör för sköna konster av Antonio Castro Leal, som godkände projektet men med musiken nu tilldelad Silvestre Revueltas.

Detta orsakade en ganska offentlig brytning mellan de två ledande figurerna inom mexikansk musik. Som violinist hade Revueltas spelat solokonserter med Chávez på 1920-talet, innan han blev dirigent för sin egen orkester i Texas. År 1929 tog Chávez tillbaka honom till Mexico City som assisterande dirigent för Mexikos symfoniorkester. Förhållandet mellan den auktoritäre Chávez och den ständiga outsidern Revueltas hade redan blivit ansträngt när "Redes"-förändringen inträffade. Efteråt avgick Revueltas från orkestern och skapade till och med kortvarigt och dirigerade en konkurrerande ensemble.

"Det är upplysande att kontrastera Chávez arbete med det av hans landsman, den avlidne Silvestre Revueltas, vars livfulla, kryddiga partitur sjunger om en mer färgstark, kanske en mer mestizo sida av den mexikanska karaktären," skrev Copland 1952. "Revueltas var en man av folket, med ett underbart skarpt öra för folkets musik."

Detta tjänade honom väl med "Redes" (utgiven i USA som "The Wave"). Filmen spelades in på plats med en handfull professionella skådespelare och majoriteten av rollbesättningen bestod av otränade fiskare och deras familjer. "Redes" skildrar fiskarnas hårda och orättvist belönade arbete.

Revueltas komponerade mycket av musiken innan filmen var klar. Strand och Zinnemann var tvungna att lämna landet innan projektet slutfördes, och när den slutliga redigeringen gjordes 1935 hade Revueltas väsentligt reviderat och omorkestrerat sin musik.

Filmen kontrasterar fiskarnas arbete med en affärsmans och en politikers manipulationer. Kollektiv handling, beslutar fiskarna, är den enda utvägen när de ännu en gång blir lurade. De är dock splittrade och hamnar i bråk med varandra. I tumultet blir ledaren för fackföreningsanhängarna skjuten, och när han dör förenas fiskarna slutligen.

Revueltas djärva partitur hämtar lika mycket från Stravinsky som från mexikanska folkliga element. På den folkliga sidan finns fiskarnas musik under arbetet, en lika livfull musikfest som "El Salón México", med en extra vildhet och hängivelse på gränsen till hysteri. Den strama musiken för scenen med barnets begravning, å andra sidan, skapar sin kompromisslösa skärpa genom skarpt fokuserad kontroll - av pikant uttrycksfull, ofta polytonal, harmoni; av obeveklig rytm; av rik, säker orkestrering.

"All hans musik verkar föregås av något som inte är glädje och upprymdhet, som vissa tror, eller satir och ironi, som andra tror," skrev poeten Octavio Paz. "Det elementet, bättre och renare... är hans djupa men också glada omsorg om människan, djuret och sakerna. Det är den djupa empatin med sin omgivning som gör denna mans verk, så naket, så försvarslöst, så sårat av himlen och människorna, mer betydelsefullt än många av hans samtida."

År 1937 tog Revueltas djupa empati och engagemang för progressiva sociala och politiska frågor honom till Spanien för att stödja republikanerna. Där upptäckte han att "Redes" var det enda som var känt av hans arbete, en situation som han rättade till med enormt framgångsrika konserter i Madrid, Valencia och Barcelona, som ofta inkluderade musik från "Redes".

I oktober och november stannade han till i Paris, där "Redes" hade sin lokala premiär. Där träffade han en gammal vän, Juan Marinello, som berättar en historia om den gången han och Revueltas oväntat fann "Redes" spelas i en dyster liten biograf i utkanten av Paris, under titeln "Les revoltés d'Alvarado". Mycket roade av denna osannolika visning av filmen gick de in och satte sig. Marinello var återigen förtrollad av filmen, som han redan kände till. Revueltas däremot tittade inte på skärmen. "Han vände sig mot åskådarna, meditativ i tystnad," skrev Marinello, "och frågade mig mer än en gång, 'Vad kan de tänka?'"

Béla Bartók (1881-1945)
Pianokonsert nr 3
Allegretto
Adagio religioso
Allegro vivace

Under andra världskriget flydde Bartók till USA. Det var en tid av svåra umbäranden för den sjuke tonsättaren, och situationen blev inte bättre av att han aldrig kände sig hemmastadd i det nya landet. Sorgen försökte han dränka i flitigt komponerande.

Han var en erkänd pianovirtuos och han skrev åtskillig pianomusik, både för ensamt piano och med orkesterackompanjemang. I sin sjukbädd komponerade han nu sin tredje pianokonsert, ett verk som han aldrig fick tillfälle att själv spela eller ens lyssna till. Arton takter från slutet lade han för alltid ner pennan.

Tonsättarens yttre elände hör man inget av i musiken. Tvärtom har väl Bartók aldrig varit mer avspänd än här. Det komplexa och aggressiva har slipats av, dissonanterna mjuknat, klangen mildrats. Koncentrationen har däremot inte mattats. Den första satsen är luftig och genomskinlig, och den långsamma satsen är ett berömt Adagio religioso – en svanesång om man så vill, men en underbar koral som bäddats in i stråkarna. Finalen rymmer spänstiga ungerska rytmer, samt en episod som kan föra tankarna till en porlande bäck om våren.
Stig Jacobsson

Alberto Ginastera (1916-1983)
Variaciones Concertantes op 23
Tema per Violoncello ed Arpa
Interludio per Corde
Variazione giocosa per Flauto
Variazione in modo di Scherzo per Clarinetto
Variazione drammatica per Viola
Variazione canonica per Oboe e Fagotto
Variazione ritmica per Tromba e Trombone
Variazione in modo di Moto perpetuo per Violino
Variazione pastorale per Corno
Interludio per Fiatti
Ripresa dal Tema per Contrabasso
Variazione finale in modo di Rondo per Orchestra

Alberto Ginastera föddes i Buenos Aires i Argentina, och kom att bli staden och landet trogen större delen av sin karriär. Det var bara några år i mitten på 1940-talet han lämnade Sydamerika för att tack vare ett Guggenheimstipendium studera i USA.

Vid sidan av Heitor Villa-Lobos är han också den mest namnkunnige sydamerikanske tonsättaren. Sydamerikanska legender, rytmer och melodier finns flitigt representerade i många av hans operor, kantater och orkesterverk. Men han komponerade också absolut musik, inte sällan med ganska avancerad och modern teknik.

1953 tillkom hans Konsertanta variationer för orkester. Verket inleds med att ett tema som knyter an till argentinsk folkmusik och som presenteras av harpan och cellon – den sistnämnda i högt, eteriskt register. Men det blir inte något folkloristiskt verk, även om tonsättaren ibland kallat sin musik ”subjektivt nationalistisk”. Eftersom de följande elva variationerna kräver betydande soloinsatser av många instrument, skulle man kunna kalla hela verket en konsert för orkester. Satserna bjuder på många kontraster, ibland klart latinamerikanska, andra gånger uttrycksfullt expressionistiska. Uruppförandet ägde rum 1953 i Buenos Aires.
Stig Jacobsson

Innan konserten kan du njuta av en god bit mat. I pausen kan du köpa något gott. Vid vissa konserter håller vi även öppet i Övre Baren.

För mer information och menyer, tryck här!



Kontakt:

restaurangen@gavlekonserthus.se
026-172940

Varmt välkommen till Restaurang Gourmet BLÅ.