Leonard Bernstein (1918-1990)
Candide, uvertyr

1956 var det dags för den framgångsrike populärtonsättaren Leonard Bernstein att presentera sin tredje uppsättning på Broadway efter succéerna On the Town och Wonderful Town. Han hade fängslats av den franske 1700-talssatirikern Voltaires berättelse om den unge Candide, som av sin lärare Dr Pangloss fått lära sig att allting görs för sina förtjänsters skull och att man därför nu levde i den bästa av alla tänkbara världar. Men när Candide kommer ut i världen upptäcker han såväl kriminalitet som grymhet och lidande. Mot slutet har han blivit en krass realist som fråntagits all optimism och idealism – och därmed liknar han oss alla. I detta verk har Bernstein mer komponerat en operett än en musikal, och han har på ett musikhistoriskt genialt sätt utnyttjat åtskilliga stilistiska element från vals, ballad, serenad, koloratur, folkmusik, opera, jazz – något som han skickligt och livfullt fångat upp i den sprudlande uvertyren, där några av de kommande ariorna dyker upp. Därefter var det inte långt till West Side Story, chefdirigentskapet för New Yorkfilharmonin och en av 1900-talets mest imponerande karriärer.
Stig Jacobsson

Kurt Weill (1900–1950)
Symfoni nr 2
Sostenuto – Allegro molto
Largo
Allegro vivace

Kurt Weill är en av 1900-talets mest mångsidiga och innovativa tonsättare. Känd främst för sin banbrytande musik för scenen, som samarbetena med Bertolt Brecht, visar hans andra symfoni en annan sida av hans konstnärskap. Skriven 1933 under en tid av stor personlig och politisk omvälvning, är symfonin både ett avsked till Weills tyska hemland och en musikalisk kommentar till en osäker framtid.

Weill började arbeta på sin andra symfoni strax innan han tvingades fly från Nazityskland. Symfonin skrevs under hans exil i Paris och hade sin premiär 1934 med Bruno Walter som dirigent. Den speglar både den turbulenta tidsandan och Weills egna känslor av förlust och omställning, samtidigt som den uppvisar hans mästerliga hantverk som tonsättare.

Symfonin består av tre satser och kombinerar klassisk symfonisk form med Weills unika melodik och harmonik, präglad av både europeisk tradition och modernistiska impulser.
Den första satsen öppnar med en långsam och introspektiv introduktion som övergår i ett intensivt, rytmiskt driven huvuddel. Här märks Weills förmåga att skapa dramatiska kontraster och en känsla av kamp och beslutsamhet.
Mellansatsen är ett melankoliskt och drömskt avsnitt, men med stunder av sarkasm och en känsla av distanserad ironi som påminner om Weills teatermusik. Här skymtar hans karakteristiska "kabaréstil", även inom symfonins mer formella ramverk.
Den sista satsen är energisk och nästan frenetisk, med en nerv som balanserar mellan hopp och desperation. Weill låter musiken kulminera i en avslutning som är både triumferande och tvetydig, vilket speglar symfonins genomgående teman av konflikt och ambivalens.

Weills andra symfoni bär spår av både klassiska föregångare som Beethoven och Mahler samt hans egna rötter i modernistisk och teatral musik. Den innehåller en tydlig melodisk tydlighet som påminner om hans vokala verk, men också komplexa harmoniska och rytmiska inslag som gör den till ett unikt symfoniskt bidrag.
Symfonin har tolkats som en musikalisk spegling av exilens smärta och den politiska osäkerheten i Europa på 1930-talet. Den kombinerar mörker och hopp, ironi och allvar, och erbjuder en rik och mångfacetterad upplevelse för lyssnaren.

Vid premiären mottogs symfonin med stor uppskattning, särskilt för dess emotionella djup och tekniska briljans. Trots detta hamnade verket i skuggan av Weills teatermusik och blev relativt sällan framförd under hans livstid. På senare år har det dock återupptäckts som en viktig del av hans konstnärliga arv och ett av 1900-talets mest fascinerande symfoniska verk.
Kurt Weills Symfoni nr 2 är en kraftfull och personlig symfoni som förenar dramatisk intensitet med subtil ironi och melodisk skönhet. Som ett verk av en tonsättare i exil är det både ett tidsdokument och ett tidlöst konstverk, där Weills unika röst talar till oss med oförminskad kraft och aktualitet.

Daniel Nelson (f. 1965)
Chaplin Songs

Den svensk-amerikanske tonsättaren Daniel Nelson är känd för sin eklektiska och innovativa stil, där han ofta förenar olika genrer och uttryck till ett unikt musikaliskt språk. Ett av hans mest charmiga och tankeväckande verk är Chaplin Songs, en sångcykel som bygger på den legendariske filmikonen Charlie Chaplins egna texter.

Chaplin Songs är ett resultat av Nelsons fascination för Chaplins kreativa bredd, som inte bara omfattade skådespeleri och regi utan också poesi och låtskrivande. I denna sångcykel har Nelson tonsatt flera av Chaplins lyriska texter, där humor, melankoli och mänsklig värme flätas samman. Genom sitt karakteristiska tonspråk ger Nelson nytt liv åt Chaplins ord och fördjupar deras emotionella resonans.

Sångcykeln består av flera fristående satser, var och en med sin unika karaktär. Nelsons musik är både melodiskt tillgänglig och harmoniskt raffinerad, med inslag av både jazz, kabaré och modern konstmusik. Detta skapar en klangvärld som fångar Chaplins mångsidiga persona – från den tragikomiska vagabonden till den eftertänksamma humanisten.

Humoristiska och lekfulla passager som speglar Chaplins filmskapande, med rytmiska överraskningar och stilistiska blinkningar till tidig film- och teatermusik.
Melankoliska och introspektiva stycken där Nelson låter musiken bli ett intimt porträtt av Chaplins mer sårbara och reflekterande sidor.
Dramatiska och expansiva inslag som lyfter fram de stora existentiella teman som Chaplin ofta berörde, som mänsklighet, kärlek och drömmen om en bättre värld.

Chaplins texter, som ofta handlar om kärlek, livets absurditeter och mänskliga drömmar, har en tidlös kvalitet som Nelsons musik lyfter fram med finess. Kombinationen av ord och musik skapar en rik upplevelse, där Chaplins genialitet möter Nelsons djupa förståelse för textens inneboende musikaliska möjligheter.

Chaplin Songs har rönt stor uppskattning för sin unika blandning av humor och allvar, lätthet och djup. Verket har framförts av framstående sångare och blivit en favorit både på konsertscenen och i inspelningar. Dess tillgänglighet och känslomässiga bredd gör det till ett verk som tilltalar både vana och ovana lyssnare.

Daniel Nelsons Chaplin Songs är en hyllning till en av 1900-talets största konstnärer och en lysande demonstration av Nelsons förmåga att kombinera stilistisk mångfald med känslomässig ärlighet. Verket fångar andan hos Chaplin och påminner oss om kraften i både musik och ord att förmedla djup mänsklig erfarenhet.

Innan konserten kan du njuta av en god bit mat. I pausen kan du köpa något gott. Vid vissa konserter håller vi även öppet i Övre Baren.

För mer information och menyer, tryck här!

Kontakt:
restaurangen@gavlekonserthus.se
026-172940

Varmt välkommen till Restaurang Gourmet BLÅ.